Aconcagua ST intervju merged and compressed

Fredrik Sträng ska ge sig på en ny K2 expedition, vi önskar honom lycka till!

Fredrik Strängs K2 Expedition

Vi vaknar upp av vackarklockan efter var forsta natt i baslagret och vi gick direkt till lakarkontrollen som var bokad till 09.30.

Vi mottes av den forsta manniskan vi traffat i Chile som kunde riktigt bra engelska, det han ville kolla pa oss var,

• Syresattningen i blodet (vi hade en egen matare med oss)
• Om vi hade nagra syndrom pa HAPE (Lungodem)
• Vart allmanna skick

Jag hade en syresattning pa 94% och pappa hade en syresattning pa 91%, dar 85% var ok. Med dessa hoga nivaer pa sa pass hog hojd sa lag vi nog till bland dom basta dar i lagret, utan att vi hade gjort nogon direkt acklimatisering. Detta kan vi tacka var acklimatiseringstur for!
Resten av testerna sag ocksa riktigt bra ut sa det var inte nagra problem for oss att bege oss vidare.

Resten av dagen gick till att sortera all mat som vi skulle bara upp till lager 1 dagen efter, en sakallad cache.

Dagen till ara var det julafton sa vi bestamde oss att bestalla mat till kvallen, Daniella som lagade maten och som hade lagat den riktigt goda maten dagen innan undrade vad vi ville ha och nar hon raknade upp vad hon hade och erbjuda sa fastnade vi for lasagne – vilket visade sig vara riktigt bra!

Dag 6

Vi vaknade hyffsat tidigt och hade forberett allting som skulle baras upp till lager 1 dagen innan, desta tidigare man gar desto battre taltplats far man!

Turen upp till lager 1 tog nagra timmar och utsikten blir battre for varje steg man tar uppat.

Nar vi val var framme sa gick vi nastan forbi lagret for det ligger som i en svacka till vanster och vi var nastan pavag att fortsatta upp till lager 2. Val uppe tog vi oss ett mellanmal som bestog av havrekex och en energibar i det helt underbara vadret. Efter ett tag sa begav vi oss ner och knot oss ganska tidigt.

DAG 7

Annu en vilodag i baslagret Plaza Argentina – faktiskt inte sa mycket att saga =)

Dag 2
Natten i Las Lenas blev vår första natt på berget och vi båda vaknade ganska trötta vid 10 tiden av solen – på tok för sent. Pappa var fortfarande sliten sen sin matförgiftning 2 nätter tidigare och jag var bara morgontrött =) vi diskuterade lite om vi skulle ta en vilodag eller fortsätta gå till nästa läger Casa de Piedra. Vi valde att fortsätta och kom iväg vid 11 tiden.
När vi började gå så kände vi båda att det skulle bli en lång dag och speciellt då pappa fortfarande knäckt efter matförgiftningen, vi tog det lugnt och gick 50 minuter, vilade 10 osv.

Efter 7 stopp och starter var vi nästan framme i Casa de Piedra och framför oss öppnade sig en stor platt yta – tänk er en riktigt stor sjö som har torkat ut så får ni en idé om hur det såg ut.

Hela dagen hade det varit rejält stark motvind men när vi kom ut på den platta ”sjön” så drog det till rejält och i dom starkaste vindarna kunde man bli avkastad från stigen om man inte var försiktig, speciellt med ryggsäckarna på. Film på detta finns och jag ska ladda upp dom asap.

Precis innan man kommer in till lägret så kommer det en dal till vänster som man går i när man ska upp till baslägret, i denna öppning så ser man Aconcagua för första gången – vid första anseende är berget otroligt skrämmande och stort. Känslan var obeskrivlig när man fick se berget för första gången – en blandning av spänning, lite rädsla och mystik.

När vi kom till lägret var vi definitivt dom sista in på grund av vår sena avgång från Las Lenas men vi satte upp tältet och började värma lite vatten för mat.

Dag 3
När vi vaknade i Casa de Piedra beslutade vi att ta en vilodag, då pappa var energilös efter matförgiftningen. Sen är det ju skönt med vilodagar så mycket hände inte den dagen. Ett helt okej sätt att fira en födelsedag på!

Dag 4
Det var dags att börja bege oss upp mot berget igen, klockan stod på 06:30 (vid den tiden är det inte varmt på höga berg) och vi kom iväg innan 8 tiden. Det första man gör på den rutten är att gå över en flod med strömmande vatten till knäna, pappa gick först och jag stod kvar och väntade för att vi hade bara ett par skor som var för det ändamålet. Han höll minen otroligt bra och sa att det inte var så kall och det gick bra – strax efter han fått på dina kängor igen kastar han över skorna till mig och det är min tur. Jag tar av mig dom varma kängorna jag haft på mig i 1,5 timme för att stoppa in foten i ett par blöta ISKALLA skor. Känslan var lite som torris mellan tårna, okej so far so good, jag lever ju lixom! Jag kastar över kängorna till pappa så det inte ska finnas någon risk för dom att bli blöt. Efter det lyfter jag på mig min ryggsäck och känner att jag fått lite värme i skorna som för en stund sen var blöt och iskall men som nu blivit blöt och lite varmare.
jag lyfter mina fötter och stoppar ner den i det strömmande iskalla vattnet, nu har smärtan eskalerat till att först stoppa fötterna i torris och därefter stoppa ner dom i hett vatten. En rent ut sagt vidrig känsla. Efter en panikspurt över så var jag framme – fortfarande i livet men i djup chock över det som nyss hänt.

Hur som helst, på med strumporna och kängorna och sen börjar färden upp till baslägret med dom första riktiga höjdmetrarna vi får känna på.
Vandringen upp går bra men det är ganska brant och det springer mulåsnor fram och tillbaka så man måste vara försiktig för annars kan man bli nerputtad av en psykiskt galen mulåsna (jag skojar ej).

Väl framme i baslägret som heter Plaza Argentina så nyper vi såklart den bästa tältplatsen som vi kan hitta, precis när vi får upp tältet kommer det en kille i lite panik och börjar prata på spanska och vi tyder till slut att han säger ”ni får absolut inte ställa tältet här då tältplatsen tillhör värt expeditionsbolag och ni måste flytta på det genast eller betala oss”. Grejen med tältplatser på Aconcagua är att när du köper ditt tillstånd (som inte är billigt) köper du också rätten att sätta upp ditt tält vart du vill. Då vi inte gav med oss så sprang han till parkvakterna och försökte hos dom med, där fick han svaret ”they can pitch their tent wherever they want”. Efteråt kom han och bad om ursäkt och sa att vi kunde få duscha för priset av en.

Vi gick därefter och letade reda på våra väskor som hade anlänt dagen innan med mulåsnorna och bolaget som vi anlitat att göra det – mallku. Vi hittade mallkus tält och vi fick ett otroligt bra välkomnande av Daniella och hennes 2 kollegor som jobbade med att böra utrustning mellan lägren åt kunder.
På kvällen beställde vi in en köttbit och pommes som kan vara det godaste jag ätit på länge – helt fantastiskt gott!

Vi är ni framme i Vina del Mar efter en 12 timmar lång bussresa med ett 5 timmars stopp i tullen mellan Argentina och Chile – semestertider betyder sjukt mycket folk som reser.

Hotellet är riktigt fint så nu kompenserar vi tältboendet =)

Nu åker vi till Vina del Mar som ligger på chilenska kusten, orten är känd för sin fina natur, badstränder och rejäla stekar. Det känns inte dumt =)

jag tänkte skriva dag 2, 3 och 4 idag på bussen så dom bör ligga uppe under dagen.